För den som alltid talar om sina svårigheter

är ingeting lätt.

Afrikanskt ordspråk

och jag vet inte vad jag ska göra. Mitt favoritprogram sändes för allra sista gången förra veckan. Snyft, snyft. Att se "Cityakuten" var ett absolut måste för mig!

Efter ett flertal säsonger så var det slut för "Cityakuten" på tv 3. Jag har sett nästan alla avsnitt, så nu känns det lite sorgligt.

För er som aldrig sett detta program, så handlar det om en akutmottagning på ett undervisningssjukhus i Chigago. Man har fått följa personalen som jobbar där och man har verkligen fått lära känna deras personligheter. Både de goda och dåliga sidor. Vissa patienter har dött, andra har överlevt. Det har varit både svåra fall och enklare fall, precis som det är på en akutmottagning. Men tyngdpunkten har legat på personalen, framförallt läkarna och sjuksköterskorna.

Fast lite tröst i bedrövelsen är: att imorgon börjar sommarens avsnitt av "Morden i Midsomer". Även "Allsång på Skansen" är ett måste på sommaren.

Har du något tv-program som du absolut måste se? Lämna gärna en kommentar och tala om vilket program du absolut inte kan missa.

Ha en bra kväll och njut av sommarvärmen som äntligen kommit. Kommit för att stanna hoppas jag. Kram 

Ingeting är omöjligt.

Det omöjliga tar bara

lite längre tid.

Denna dag har varit kall och grå, dock utan regn. Hoppas ni andra har haft bättre tur med vädret.

På grund av det trista vädret så hoppade jag över dansen kring midsommarstången :-)  Jag har varit hemma hos ett par kompisar och ätit gott och umgåtts. Det blev grillningutomhus, men sedan satt vi inne och åt. Vädret inbjöd inte till att sitta utomhus att äta.

Senare på kvällen spelade vi spel, Pictionary. Det är som "Rita, gissa, spring" med utantag av springandet. Man spelar i lag och man ska ta sig runt en spelplan. Du ska rita, på tid, och dina lagkompisar ska gissa vad det är du ritar. Det enda de vet är vilket ämne det handlar om tex substantiv, verb mm. Jag kan inte rita alls, inte ens mina streckgubbar blir fina, men däremot är jag en hejare på att gissa. Ikväll skulle jag rita bröderna Marx. Jag hade ingen aning om  hur många de är. Känner igen två av dem. Den stumme lockhåriga med hatten samt en som alltid röker cigarr. Tyvärr hann tiden gå ut innan de kom med rätt gissning.

Faktiskt ett rätt så roligt spel. Och ju sämre man ritar desto roligare är det.

Hoppas ni alla haft en bra midsommarafton och jag önskar er alla en trevlig fortsättning på helgen. Kram

Varje sommar ges det konserter på kommunens fina utomhusscen. Onsdagar är konsertkväll.

Idag var jag och en amerikansk vän och lyssnade på Väsen. För mer information om gruppen hittar du här nedan. Jag hade aldrig hört talats om denna grupp som spelar svensk folkmusik innan min amerikanska vän berättade om dem. Hon är ett stort fan av dem. Gruppen har gjort ett antal konserter i USA och hon har hört dem där, men hon har även varit på ett antal konserter med dem även här i Sverige. Trots mitt bristande musikintresse uppskattade jag konserten. Det bästa var nog alla roliga och ironiska kommentarer som killarna i grupppen levererade mellan låtarna.

Jag är inget större musikfan överhuvudtaget. Brukar säga att jag är tondöv och det stämmer nog väldigt bra, för mitt musikintresse och kunskap är nästan obefintlig. Men varje sommar brukar det bli något konsertbesök. Det är lite småmysigt att sittande på en filt på en träbänk insvept i en annan filt, detta med filtarna gällde ikväll i alla fall. I pausen är en kopp kaffe ett måste för att få upp lite värme. Ja, det blir nog någon mer konsert i sommar. Ibland när jag inte har haft lust att köpa en biljett till någon konsert, har jag tagit med mig en filt och suttit i parken utanför utomhusscenen och lyssnat istället.

VÄSEN

En nyckelharpa stöpt i den svenska folkmusiktraditionen. En viola med sofistikerad symfonisk smak. En galen gitarr. Och ibland slagverk från världen. Tillsammans bildar de Väsen – en folkmusikensemble som lyckats sprida sin musik över hela världen.

Väsen spelar traditionell folkmusik med modern attityd. De är fantastiska individuella musiker och tillsammans spelar de musik mot nya dimensioner. Akustiska instrument hanterade med stor känsla och kraft. Medlemmarna i Väsen är: Olov Johansson – nyckelharpa, Mikael Marin – viola, Roger Tallroth – gitarr. Sedan 1997 medverkar ibland även André Ferrari – slagverk.

Rötterna i Väsens musik är den sekler gamla svenska folkmusiken och kanske speciellt den Uppländska traditionen. Men det finns mer i Väsens musik än enbart folkmusik. Deras musik är full av lek och skaparlust, glädje och nyfikenhet. Väsen inspireras av många andra musikstilar – jazz, rock, klassisk musik – och skapar sin alldeles egna smakfulla musikaliska väv. Med hjälp av en lagom dos respektlöshet.

Det publiken får höra är alltid inspiration och improvisation i stunden. Väsens musik spritter av vitalitet – någon jämförde den med den finaste champagne. ”Det måste alltid vara roligt att spela”, säger Väsen, "och publiken måste också ha roligt!”

På scen ger Väsen fritt spelrum åt sin fantasi och mellan låtarna bjuder de publiken (och varandra) på många skratt! Ingen Väsenkonsert är den andra lik. Väsen, sa någon, är en varm känsla i magen.

"Ett klokt ord är bättre än en lång predikan"

Ja, inte är det mig rubriken syftar på utan min rektor. Han går nu i pension efter 13 år på skolan. Jag själv har jobbat på skolan sedan 2001. Innan dess var jag på den andra skolan som han också är rektor för i fyra år.

Den senaste månaden har jag och mina kollegor på skolan tisslat och tasslat för att planera festen för honom. Mycket lägligt for han och hans fru till Frankrike en vecka i maj, så då kunde vi planera utan att vara rädd att han skulle höra/misstänka något.

Från början var det tänkt att vi skulle vara hemma hos honom och tanken var att sitta i hans trädgård. Men vädrets makter satte stopp för detta och var hittar man lokal med kort varsel i mitten av juni. Lösningen blev församlingshemmet i samhället där jag jobbar.

På eftermiddagen blev rektorn kidnappad av några från skolan. De begav sig ut på lite vandring, ett av hans intresse är nämligen att fjällvandra. På deras vandring stötte de på skolans före detta vaktmästare som bjöd på torkat kött, kaffe och även lite starkare dryck. Sedan blev det bastubad och därefter hemfärd, eller rättare sagt hemskjuts för honom. Väl hemma blev han tillsagd att byta om. Innan avfärden från hans hem fick han en ögonbindel och sedan började en irrfärd mot församlingshemmet. Via mobilsamtal fick vi andra på när han ankommit.  

I hällande regn marscherade vi till församlingshemmet. Vår rektor är även gammal miltiär så alla hade någon form av militärmössa eller hjäm på huvudet. Väl framme gjorde vi enskild honnör inför honom och grattade honom. Då kommunen inte få bjuda sina anställda på alkohol så hade alla inhandlat varsin vinflaska som han fick, men vi hjälpte också honom att dricka ur ett antal flaskor under kvällen.

Vi åt god thaimat under kvällen. En del hade skolans mattanter tillagat, annat hade de beställt.

En hel del roliga tal hölls under kvällen. Vår kära rektor fick även genomgå några tester och se om han klarar av pensionärslivet.

Detta var en mycket trevlig fest då vår annars tillknäppta rektor, han är norrlänning, verkligen bjöd på sig själv.

Diplomati är att be någon dra åt skogen