..... är något jag verkligen ogillar! Min bostadstelefon är kopplad till NIX-registret och det funkar bra. Till mobiltelefonen har jag ett kontantkort som ej är registrerat, så på den får jag inga telefonsäljare.

Företag där jag redan är kund får ju lov att ringa trots Nix-spärren och idag blev jag uppringd av mitt telefonbolag. Eftersom jag har mitt telefonabonnemang hos dem skulle jag få en present. Mobilt bredband för 29 kronor i månaden året ut. Jag är inte intresserad av något mobilt bredband och det talar jag om för honom. Då blev han nästan otrevlig och försökte verkligen pracka på mig detta mobila bredband. Han var verkligen envis och när jag förklarade åter igen att jag inte var intresserad så snäste han av mig med: ja,ja det är ju ditt val!

Jag blev även "påhoppad" av en försäljare på stan och han var minst sagt lika envis, men inte otrevlig. Han ville att jag skulle byta elbolag. Eftersom jag och lejonet bor ensamma i en etta, så tjänar jag inte så där jättemycket pengar på att byta elbolag. Men jag fyllde i ett papper och så skulle jag få hem information om elbolaget om cirka två veckor.

När jag ser  försäljare på stan, brukar jag gå omvägar, låtsas att jag inte förstår vad de säger, plocka upp mobilen och låtsas besvara ett samtal.  Ja, det finns en del sätt att smita undan. Försäljaren idag var smart. Han och hans två kollegor stod precis utanför entréen till en av galleriorna i stan. Och denna entré är inte bred, så där gick det inte att smita undan.

Nu ska jag gå ut och njuta av höstvädret. Hoppas att det inte står några försäljare i skogen bakom något träd.

Ha det så gott och sköt om er. Kram

 Den högst lyckan i livet

är förvissningen om att

vara älskad för sin egen skull,

eller rättare sagt;

att vara älskad trots sig själv.

Victor Hugo

... ja det kan man verkligen säga att jag har haft. Det har varit en underbar höstdag. Solen har stuckit fram mellan molnen och det har varit omkring 15 plusgrader och vindstilla.

Igår och idag var det studiedagar för oss personal och ledigt för barnen. Gårdagen tillbringade jag på sista föreläsningnen i det som kallas ART, agression replacement training. Hela den här kursen har varit jättebra.

Vid näst sista tillfället fick vi en läxa i form av att vi vid sista tillfället, dvs, igår skulle genomföra en moralövning i gruppen. Min grupp hade valt att göra en "heta-stolen-övning", men det hade två grupper före oss också valt. Som tur var skulle vi redovisa efter lunch, så vi hann byta övning.

Vår övning var en "rangordningsuppgift". De fyra grupperna fick varsitt papper där det stod sex olika påståenden som de skulle ta ställning till och rangordna. Ämnet handlade om diskussionsvett och påståenden var tex det är viktigt med ögonkontakt, jag hjälper till så att alla kommer med i diskussionen mm. Det var alltså sex olika påståenden som de skulle rangordna i "viktighetsgrad" från 1 - 6. Denna övning var det bara vi som hade.

Eftersom det blev en heldag igår blev jag alltså kompledig idag. Har tyvärr inte hunnit vara ute så mycket, då jag hade bokat tvättstugan idag. Men jag kunde torka min tvätt utomhus idag. Jätteskönt! Det var nog sista gången jag hängde ut tvätt för i år.

Jag önskar er alla en riktig skön fredagskväll och helg. Kram

Idag anordnade skolan skoljoggen. Detta är ett nationellt arrangemang som idrottslärarnas riksförbund (tror jag de heter) anordnar varje år. I samband med denna dag samlas det in en "springslant" som går till något välgörande ändamål. I år går pengarna till Barncancerfonden.

Vissa skolor satsar stenhårt på detta. De fixar sponsorer som bidrar med X antal kronor per kilometer som skolans elever springer till exempel.

Vi nöjer oss med att springa i skogen och samla in en frivillig springslant av eleverna.

"Min" pojke gillar inte direkt att jogga i skogen, men jag tvingade med honom på det stora varvet = 2.5 kilometer. Jag ska ju erkänna att jag inte heller gillar att jogga, så vi tog en promenad. Vi hade jättetur med vädret. Solen sken och värmde oss från en klarblå himmel, men visst märktes det av att det är höst. Inne i skogen bland alla träd var det inte lika skönt.

Skolans kära mattanter kommer ut till oss med korv och bröd. Det smakade jättegott att sitta där i solskenet och äta lunch.

Jag önskar er alla en trevlig kväll.  Kram

har jag varit sedan i fredags eftermiddag tills idag, måndag kväll. Har försökt att läsa in mig på vad ni alla har gjort de sista dagarna, men har varken tid eller ork att skriva något till er.

Nu ska jag gå och ta hand om en jättedisk. Jag hatar att diska, så när jag väl gör det är det alltid mycket disk.

Ha en bra kväll. Kram

Jag är inte den

jag tror att jag är.

Jag är inte heller den

du tror att jag är.

Jag är den jag tor

att du tror att jag är.

Okänd författare

För drygt två år sedan började en pojke i en av förskoleklasserna på min skola. Han gick i parallellklassen till den klass jag var ansvarig för. När han började, fick vi personal reda på att han led av epilepsi. Vi fick lära oss vad vi skulle göra när han fick anfall. Tack och lov fick han aldrig anfall på skolan.

I våras var han inlagd på sjukhuset på en rutinkontroll för sin epilepsi. Då upptäckte läkarna att han led av en mycket allvarlig hjärtsjukdom. Det är inget fel på själva muskeln utan det är fel på hans hjärtrytm. Han har en pacemaker inopererad för att stabilisera hjärtrytmen.

I tisdags var en sjuksköterska från kardiologen ut till skolan för att ge oss personal information. Trots pacemakern kan pojken tuppa av. Hon betonade att det är en dödlig sjukdom han har och han kan alltså tuppa av och ligga och dö. Därför ska han ha ständig tillsyn, mao ska det finnas en person som alltid har honom i blickfånget. Gå på toaletten kunde han få göra själv, men att man höll koll på tiden hur länge han var borta.

När vi öppnar på fritids är vi ensamma med barnen fram till skolstart och det är 1½ timmar. Det kan vara cirka 35 barn på morgonen inklusive denna pojke. När vi stänger på fritids är vi ensamma den sista timmen och han är ofta kvar. Även då är det många barn. Vi har tagit upp detta med vår rektor att vi tycker att det är ett stort ansvar med så många barn inklusive denna pojke. Och då visste vi ännu ej allvaret av sjukdomen. Ingen av oss har verkligen förstått hur allvarlig den är, innan vi fick information från sjuksköterskan. När hon fick höra att vi är ensamma med många barn inklusive honom, var hon inte nöjd, utan påpekade att något måste göras. Jag tror att vår rektor skämdes lite. Får se vad som händer nu

Sjuksköterskan undrade också om vi kunde hlr och mun-mot-mun-metoden. Vi erkände att det var lite si och så med det. Vi har inte fått någon sådan utbildning på många år. Nu skämdes vår rektor igen. Jag tror att det är cirka åtta år sedan skolsköterskan höll i en sådan utbildning. Troligtvis får vi utbildning i hlr och mun-mot-mun-metoden snart.

Den här pojken går nu i tvåan, parallellklassen till den tvåa jag jobbar i. Det känns som ett väldigt stort ansvar som ligger på oss. Skulle pojken tuppa av, så är det inte mycket vi kan göra. Vi ska se till att han ligger i stabilt sidoläge och andas, sedan larma ambulans och säga att vi har ett hjärtstillestånd. Skulle hjärtat sluta slå så hjälper det inte att ge hjärtkompressioner, man kan alltså inte få igång hjärtat med kompresioner, men visst håller du igång cirkulationen med hlr.

Hoppas verkligen inte att han tuppar av i skolan.

Ha en bra kväll önskar förskolläraren som nu också ska vara medicinsk kunnig. Kram

GRRRRRRR!!!! Jag är arg! Hade skrivit ett lååååångt inlägg och sedan försvann det bara. Orkar inte skriva om det nu. Det får bli en annan dag. Jag önskar er alla en bra kväll, själv ska jag försöka ha det. Kram